"När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen?"

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar har skrivit en debattartikel som fått hela Sverige att reagera. Jag tycker verkligen att det är bra. Bra att folk reagerar och tycker till. Jag läste artikeln och försökte verkligen förstå den dolda meningen med den men det var fan svårt alltså. Jag trodde verkligen inte att en debattartikel ska vara möjligt att tolka på något annat sätt en vad dom just skriver. Denna artikel är dock väldigt luddigt skriven. Här kommer min tolkning efter att jag läst artikeln.

Svenska män är MESAR. Att predika kärnfamilj är som en spya i rännstenen kl 04.15 utanför Cafe Opera. Att försöka skapa en lugn och trygg tillvaro där man försöker undvika samhällets alla motgångar är så fel så man borde inte få existera. Att behandla tjejer/kvinnor som sina jämnlikar och dyrka dom, räcker inte.

Jessica och Cecilia antyder i sin artikel, något som jag upplevde för sådär 15 år sedan. Jag var helt sjukt förälskad i en tjej. Helt sjukt förälskad. Hon var en sån där tjej man såg lite extra på när hon passerade på gatan. Eftersom jag lärt mig att man ska behandla tjejer med respekt och visa dom uppskattning så gjorde jag det. Jag behandlade henne med respekt och visade att jag verkligen gillade henne. Svaret jag fick av henne var "Du är för snäll mot mig! Jag behöver en kille som är elak mot mig". Vadå, vad vill du att jag ska göra? Bjuda ut dig på date och skita i att dyka upp? Slå dig? Nypa dig? Ignorera dig?

Vad gör man när man hela sin uppväxt, lärt sig att sköta sig och respektera alla andra människor, särkillt tjejer!

Jag har sedan början av tonåren försökt ta reda på varför alla snygga tjejer alltid blir ihop med "farliga" grabbar?! Ni minns dom där "super coola" killarna som fick tag i spriten på helgerna. Dom som alltid rökte på skolan och smetade Tiger Balsam under ögonen på smågrabbarna i uppehållsrummet. Jag minns att man tyckte dom var coola, i typ 2 veckor, sen undrade man vart det skulle sluta. Vad som hände med dessa grabbar är en annan historia men bakom dom här grabbarna så stod allt som oftast "skolans snyggaste brudar!" Alla snygga tjejer hängde ju tillsammans och oftast med de coola. Det låter verkligen som om jag var avundsjuk och det var jag nog. Flera gånger så har jag funderat på hur dessa grabbar var coola? Dom slog ner folk på helgerna. Dom var först med att prova alkohol. Vissa av dom gick snabbt över till olika droger. Flera av dom lever inte längre men SHIT VAD COOLA DOM VAR! Enligt brudarna i skolan.

För att ni alla ska förstå min egna situation så kommer jag inte från "kärnfamiljen". Mina biologiska föräldrar skilde sig när jag var 2 år gammal. Mamma gifte om sig och vi levde under en fasad. Utåt var vi kärnfamiljen. Vi bodde 5!! barn och två vuxna i ett radhus. Vi firade födelsedagar och levde som en kärnfamilj, UTÅT. I själva verket sökte jag mig bort. Umgicks med vänner och hade någon sporadisk tjej man hånglade med. Vi var rätt splittrade och det var en väldigt stökig familj. Jag bråkade aldrig. Det behövdes inte. Mina syskon slogs allt som oftast. Inte bara med varandra utan med folk runt omkring. Jag hatade det men istället för att ta tag i problemen så flydde jag och umgicks med vänner istället. Jag bestämde relativt tidigt att jag skulle jobba för att få min egen "kärnfamilj". Jag hade länge detta, i form av mina vänner. När jag sedan träffade Ylva, fick mina barn och nu har gift mig, så menar dom att jag ska behandla min fru som killarna i plugget behandlade sina tjejer på Valborgsmässoafton i Alby?? Är det inte meningen att man ska älska varandra, respektera varandra och försöka uppnå eufori i form av en kärnfamilj?

Jag känner inte till varken Cecilias eller Jessicas bakgrund men det känns lite som om dom ville ha lite uppmärksamhet för att sedan kunna förneka allt. Säga "men kära du, vad knasigt du har tolkat alltihop" och sedan vara med och gråta ut i "Hänt Extra". Jag undrar verkligen om ni tänkt igenom allt innan ni tryckte på "PUBLICERA".

Jag tänker fortsätta att respektera, Älska och dyrka alla människor. Jag vill avsluta med ett citat från deras artikel. Jag mår nog lite illa när jag läser det!

"Våra trettioåriga nyblivna pappor dominerar plötsligt stadsbilden, med vagnar och babybjörnselar. På ett bröllop härom veckan ses dessa pappor försöka finna sig i sig nya roll som den svenske, äntligen jämställde mannen.

Dom skakar sina bäbisar konstant. Som om dessa nybörjare har hittat ett tryggt beteende som dom tror är norm.

Själva står vi och betraktar ett ”shaking baby syndrome” och undrar varför ingen pratar med oss längre, utan gömmer sig bakom sina guppande bäbisar, slipper ta något socialt initiativ, kapitulerar inför nya intryck, blir bekväma och uttrycksslösa i sina små kärnfamiljer.

Dom är så fina (pappor), älskare, äkta män, så dom helt har tappat sin manliga identitet och runkar ensamma på toa när hustrun somnat."