Förväntningar?

Jag sitter och funderar på en sak. Nu när jag är nygift, jag har 2 fantastiska barn, jag har en hund, jag har 2 katter, jag har 2 bilar, jag bor i radhus och jag har en miljon fantastiska vänner. Jag har ett jobb jag trivs med och tjänar ok på. Vad har man nu att längta till? Jag kommer aldrig längta till tex Julen! Jag ska idag gå på synundersökning för att sen ta lämplighetsintyg och köra lite motorcykel. Det är i och för sig något att se fram emot men jag menar större, lite livsomvälvande beslut och händelser. Är det såhär det blir när man blir "Vuxen"? Är det här tecken på att ålderskriserna kommer krypande? Jag klär mig fortfarande som ett jäkla drägg, har inget bordsskick och låter lite för mycket. Börjar jag bli gammal?

Ni som sitter i samma situation som jag, vad ser ni fram emot? Testa den där nya restaurangen? Köpa dom där otroligt fantastiskt helt sjukt snygga skorna? Eller går ni alla runt och väntar på att vintern ska komma så att ni sedan kan berätta för alla era kollegor att ni är så deprimerade för att ni aldrig ser solen och midsommar är så långt borta och ni är utarbetade som hade alldeles för lite semester i sommar och är så trött och sliten och vill inte jobba och har ångest och skulle behöva ljusterapi?!

Självklart så ser jag fram emot massor med saker. Jag ser fram emot att vakna hemma i min säng tillsammans med min fru Ylva. Jag ser fram emot att träffa mina barn och pussa och krama dom tills dom försöker slingra sig. Jag ser fram emot ett bad i poolen hos grannarna. Jag ser fram emot grillfester. Jag ser fram emot att träna.

Jo förresten, jag ser fram emot att gå i pension inom 10 år och glassa resten av mitt liv. Med glassa menar jag glida runt i min Lamborghini (som jag inte köpt ännu). Åka på min hoj (som jag inte har köpt ännu eller har körkort till). Jag ser fram emot att bli klar med vardagsrummet/hela huset. Jag ser fram emot att någon gång köpa mig ett hus......

Jag har visst några saker att se fram emot!