Min Farmor

Som alla som läser min blogg vet, så brukar jag ta en paus ibland för att ta ett steg tillbaka och spendera några tankar till udda situationer, händelser eller personer. Jag kommer som många vet från en relativt splittrad familj där var och en lever sitt eget liv. Storasyster Jessica bor med sin familj Kramfors. Storebror Fredrik med sin familj i Västerås. Storebror Peter hos Morsan och Calle i Enköping. Lillebror Andreas med sin familj i Skogås. Mina småsystrar Malin och Matilda har jag så otroligt dålig koll på förutom att dom mår bra och säkert pluggar en massa.

I och med att jag är skillsmässobarn så får man automatiskt en större familj med låtsas farmor, låtsas farfar osv osv. Stor familj som har sporadisk kontakt. Under åren förlorar men någon av dessa släktingar. Jag hann aldrig träffa min Morfar Nils. Han gick bort när Mamma var 17 år i en hjärtinfarkt. Mormor gick bort när jag gick på högstadiet och för något år sedan gick min Farfar bort. Den enda som funnits kvar var min Farmor Anna. Denna lilla dam har alltid varit en fröjd att träffa. Ni vet när man inte setts på ett tag och dom drar ut på allt dom säger. "Nämen vad stoooor du blivit". "Din kusin Anders lilla barn är sååååå söööt". Hon kom dessutom från Småland så hon hade en sådär skön dialekt. Det värmde alltid.

Vi var ofta och hälsade på dom när dom bodde kvar i Enköping men det blev glesare och glesare med åren. När dom flyttade till Trosa så var vi där några gånger, men kontakten var sporadisk.

En stor sak var för 10 år sedan när Fredrik, Jessica, Malin, Matilda och jag, träffades och tog ett foto till dom när dom fyllde 75 år. Det var en enorm glädje.

När Farfar gick bort så pratade jag med Farmor några gånger i telefon men vi träffades inte särskillt ofta. Hon hann med att komma på mitt bröllop vilket jag är enormt glad och tacksam för.

Igår så gick hon bort.

Jag kommer sakna henne otroligt mycket! Inte bara för att hon var min Farmor, utan för att hon var världens bästa Farmor. Hon var MIN Farmor. Varje år den 31 Januari så kommer jag att tända ett ljus och minnas den glädje hon skänkt mig. Tack för allt och vila i frid!

Kram

PS. Hubert och Elin hälsar, Ylva också! DS.