tisdag 18 november 2008

I Törnrosas fotspår.

När Hubert föddes så var det många som sa att han var lik min Mamma. Till och med Ylva höll med. Jag tyckte under dom första dagarna att han kanske inte var världens sötaste barn. Jag vet att det är Tabu att inte säga att sina barn är dom sötaste i hela världen och ni tror nog säkert att jag är dum i huvudet. Efter några dagar i världen så sker förändringar av barn, i alla fall av Hubert. Han blev helt enkelt en mini Henrik! Detta innebär självklart att han är sötast i hela världen. Elin kom ut som en liten prinsessa redan från början. Korpsvart hår och söt som inget annat. Nu när dom har blivit lite äldre börjar men se saker som speglar en själv. Hubert är så otroligt lik mig när jag var mindre så det är helt sjukt. Morgontrött, kär i alla tjejer och nästan alltid glad. Elin har tagit efter sin mor, tror jag i alla fall. Morgonpigg och väldigt bestämd. Kul att se barnen växa upp i alla fall och bli fantastiska människor.

När jag häromdagen fick lilla Moa i mitt knä för första gången, var det också för första gången som jag kände ett stick av saknad till att ha en liten en. Jag hade väldigt ofta Elin på mitt bröst, sovandes i soffan. Mysfaktor på det!!! Jag får fråga om jag får komma och hälsa på fler gånger borta i Fårdala.


1 kommentar:

Madde sa...

Du var ju här i går :) hade du inte varit så svettig och Zeke så blöt så hade ni fått komma in o kramas!
Halka inte när ni är ute och kutar :)