Otillåten frånvaro

Nu när man varit borta från bloggandet ett par dagar så känns livet rätt tomt faktiskt. Jag har kommit fram till att jag avundas en del av dom nätskribenter som finns runt om i Sverige, som kan leverera med en skön klang i sitt bloggande. Jag har sedan tidigare haft två inspirationskällor när det gäller allt skrivande på nätet. Dessa två var Henrik Schyffert och Frans Haraldsen. Nu har båda slutat (det var ett tag sedan) och det blev stiltje i bloggvärlden. Vi hade ett tag ett par riktigt inspirerande bloggare på jobbet också, Tjulle och Pablo. Nu kör dom lite bloggande om Juniorlandslaget i Amerikansk fotboll men annars är det faktiskt rätt tyst. Jag läser lite vad Rudde Räv skriver och det känns skönt att han fortfarande har skruvade tankar om saker och ting så att man har lite roligt på dagarna (då man hinner läsa). Jag ser ibland saker som händer runt omkring som jag funderar på att skriva om men det rinner oftast ut i sanden. Jag vet att det finns kanske 2-3 personer som läser min blogg regelbundet. Jag tycker det verkligen är roligt att visa alla bilder och videos om alla roliga saker som händer i livet men är det verkligen nog för att hålla bloggen vid liv? Jag satt och funderade på att om man ska nischa sig som många gör på nätet men jag kastade den idén direkt. Ska jag börja kritisera för att få en reaktion? Jag är för snäll för det och tycker om alla människor för mycket för att göra det. Sen är jag nog lite feg också. Jag får fortsätta att skriva lite om alla tankar som far runt samt lägga upp alla bilder och videoklipp som visar lite av mitt liv! Jag får fortsätta att skriva lite om våra bröllopsförberedelser, någon kanske tycker det är intressant!